Ny dikt - av Victor (Maria Park)
Is
Bland flammans okynniga sken, bländade isen omvärlden Bland kalla och vindpinade sluttningar, bländade isen de troende och svurna Bland det svarta mörkret, bländade isen de dömda och plågade Ty isen bländade även de mäktiga och kraftiga omen som avspeglade de svurna hatet
Ljuset bländade dock isen med dess gigantiska skeende och dess tro De deprimerade och de sorgsna själar som befolkar vår area är alla av samma sort Förlorade Ty ändå ler ljuset mot oss och de som erinrar Isen
Ny dikt av Hannah, Maria Park
Döden:
Vad händer efter döden? ligger man bara i en grav och blir uppkäkad av maskar och kryp, eller kommer man till ett nytt liv med fler härliga och spännande överraskningar.
Detta tänker nog många på innan man kommer uppstå.
Ny dikt av Alfons!!!
Den är röd och svart, men även grå.
Utan den kommer jag att gå.
Mer alternativ man kommer få.
När man fyller femton får man den köra,
och det är bara jag som får röra.
Dikten är riktad till min moppe så fin.,
och den är bara min.
Ny dikt av Oliwer!!!
Ensamhet
En person utan kärlek
En utstött individ
Ingen ser denna person
Ingen hör denna person
Ingen bryr sig om denna person
Ett svart hål är precis som
denna person
Ny dikt!!! Missa inte!!!
Styrkan med längre stärvan utan förnimmelse av tveka. Det hoppet givna av bergets stig.Det Obeskrivliga av en stark själ.Det oförskräckta kliv av ljuvlighetens liv. Det obeskrivliga glimt av ordförbindelsen vid den intensiva kraft. Ej skulle han bedra av en förbjuden oklar hemlighet för betraktarens ögon. Det fastdömda beslutet bakom förtrycket av perfektionen av en kämpe. Ej skulle han ge upp för ångestens ljuvliga frestelse av ondska. Hur mycket det anskrämliga mörkret försöker igenom de djupa blodet till minnets kontroll skulle kämpen ge ej sig in. Ej är han heller odödlig utan smärta. Men kämpe skulle du se eller kanske inte?
Perfektionen av en kämpe strävar igenom dalarnas glöd. I genom skönhetens ljusa förspegling vandrar kämpe utan syn tillbaka till det likgiltiga mörkret som med smäkta av smärta till själens djup. Kämpen med hoppet i sig går igenom önskan av livets kontroll.
Från lyckats skratt vandrar han igenom livets mörka till det ljusa. Ej är han obarmhärtig eller en spjuver för folkets rykte. Ej skulle de se vem kämpen är.. Ej skulle någon se vid skrattets sfär. Men i kämpets själ skulle det kvar stå att perfektionen av kämpen går igenom det slippriga vägen med dristiga ögon den har och utan tveka att in ge sig till mörkrets hand.
/ Av Baraa (Fredriksdal)
Ny dikt!!!
It is reality that you played me. You took my inner breath. Now I know that I have to go.Why don´t you see? You was all I needed. I want to stay but it isn´t okay, that he is with you and it´s me who´s alone. I´m trying to hold back, but tears run fast with this pain in the past. You´ll always be in my hart babe, but I can´t live a lie. That is why I leaving you.
/ av Lisa Kastenbom. Maria Parkskolan 8
Ny dikt!!!
Jag skulle skriva en bok, men det gick inte.
Jag skulle skriva en låt som handlade om världen, men det blev en skräckhistoria.
Jag skulle sjunga en sång till omvärlden, men låtens text var skrämmande.
Jag skulle skriva en dikt om kärlek och vänskap, det blev till en mardröm.
av Sanna Heikkilä Maria Parkskolan 8;an.
Ny dikt!!!
Blir det SM-guld blir det verkligen en underbar fröjd, utan de blir jag aldrig nöjd.
Vi ska höjas i triumf upp till taket, det lär bli en fest med värsta braket.
Ölen kommer flöda, efter bråket lär vi blöda.
Nävar mot nävar alla i Malmö har tänder som bävrar.
/ av Felix (Maria Parkskolan)
/// Ny dikt från Maria Parkskolan ///
Smeker ribban
Vidare in i nätet
Målvakten skriker FAN!
Målskytten skriker JA!
Halva Publiken JUBLAR!
Halva Publiken BUAR!
/ av Philip
/// Nya dikter av Josefine, Maria Park///
varför finns jag
varför är jag
varför finns ingen just för mig
jag står här helt ensam
bara med mig själv
tittar på himelen och inser
det finns ingen
det är bara jag
*****************************
Ensamhet är det värsta
ingen att prata med
ingen att titta på
ingen, ingen alls
bara ett stort inte
*****************************
kärlek är mysko
båda gripande, härligt och mysigt
men också ibland sårande
det finns massor av känslor i känslan.
Den kärleken jag vill ha
är upp till mig själv.
/// Ny dikt av Baraa ///
To my mother:
I remeber every day with you by my side. I remeber every story you told me before I went to sleep. From minute to another, from hour to days,from days to years you have stod by my side and pleased you where are and still are .How you hold my hand when i have nightmares and sleep next to me.
The delightfulness of your kiss.
The heat of your kindness.
How you lay your arms around me and consoled my starving eyes.
How the lovefulness you give me every day with no thanks to receive.
How you make may day shine, when i wake up.
How the beuty in your heart shines of the considerate you give me.
How you pour the glas of milk and make me a breakfast before i go to school. And how I look forword every day when I come back form school to receive the gleam of your smile.
The touch of your hands when you hold me text to you.The way you sit with me and teach me whats right and wrong and guide me to in this world.
And trow the time rush you will always be my love full mother and my guiden star.
You are my candle of light, you are my flower of beauti, you are my ocean flow over the stars, you are my amaizing mother.
Thank you my beautiful mother.
/// Missa inte /// Ny dikt från Maria Parkskolan
Världen var vit
Jag var snabb som vinden
och svart som ondskan
Jag var blott skuggan av
en forntida värld
Full av svekfullhet och
Våld
Ty hoppets ljus, generositet
och visdom, fyller rymden
med dess outsägliga innehåll
Dag efter dag
Vi fylls av glädje
men dock erinrar vi oss hatet
Ty det räcker för att förstöra
hela vår värld
/ av Victor på Maria Parkskolan
/// Missa inte /// Ny dikt från Maria Parkskolan
jag
en dag
sprang som vinden, sprang från skolan
men på vägen såg jag ondska, såg jag
slag mot kropp och huvud, såg jag pojken ligga där.
vad skulle jag göra? springa? hjälpa?
sprang och hjälpte pojken med den gröna tröjan,
de utslagna tänderna.
misshandlarna kunde dra åt skogen, inte en enda
av dem var mogen.
hemåt gick jag nu, vid slutet av dagen, inget spring
inget skratt, bara tankar som flyger tafatt.
/ av Andreas L på Maria Parkskolan
/// Missa inte /// Ny dikt från Maria Parkskolan
spindlar är rosa som drömmar
och du har fina naglar
och du är osynlig
du sjunger ofta låten
can´t take my eyes off you
när du är i Nebraska
och när du var sju år
fick du gå till lekplatsen själv
av Frida J på Maria Parkskolan
Ny dikt av Patricia!!!
Vad vore jag utan dig ?
Jag ligger ensam och tänker
Tänker på dig
På ditt vackra leènde
På din goda doft
På hur mycket du betyder för mig
Jag tänker på vad som skulle hända
om du lämnade mig
Jag skulle bli så ensam
Så ensam som jag var innan du kom
Innan du kom och gjorde mig lycklig
Då skulle jag inte finnas
Jag skulle bli bortblåst av vinden
Tunn som isen själv
Skör som glaset
Jag skulle spricka och gå sönder
Mitt leènde går över till gråt
Vad är jag utan dig ?
Ingenting.. Ingenting alls...
Ny dikt av .... Ylva!
Lövet
Hänger och skakar, darrar
Ty det vet att det när som helst ska falla
För inte ens löv kan leva för alltid
När kylan kommer,
Den förhatliga kylan som föraktas av allt levande
Då dör lövet, men inte endast lövet
Utan alla som lövet vet och känner dör.
För när kylan kommer kan inget överleva
Endast de som har medel att anpassa sig
Men sådant har inte lövet
Därför, och bara därför
Kommet lövet dö
Men lövet blir inte ensamt,
I växternas paradis kommer han, eller hon?
Att leva med vänner, och fiender
Ty även ett löv har fiender
För fienderna kommer man inte ifrån
Du kan aldrig vara älskad av alla
Inte ens lövet, som aldrig gjort en fluga förnär
Inte ens lövet som stilla vajar i blåsten
Inte ens lövet som långsamt lossnar från den trötta kvisten
Nej, inte ens lövet som med alla krafter kämpar
Inte ens lövet som nu långsamt faller mot marken
Men inte känner slaget mot marken när jorden äntligen nåtts
För då är lövet redan dött
//Ylva Forsberg, Holstagårdsskolan
Ny dikt av Patricia
Mamma, vad håller du på med?
Det gör ont att inse
att jag för var dag som går
drömmer om en lycka som aldrig kommer
drömmer att du aldrig mer ljuger och att allting ska bli bra men mitt i villervallan så finner jag minnen och nya ting som skär mitt inre och dess hjärta Ständigt påmind av någonting du gjort men aldrig talat sanning om
Vad ska man tro när man aldrig kan lita på dig?
Det gör ont att inse att du aldrig kommer att förändra dig att du aldrig kommer att inse vad som håller på att ske vad det är du håller på att tappa vad du håller på att göra med oss dina egna barn
Från att framstå som en kvinna med sina fötter på jorden har du nu hamnat i en kategori där ord och meningar är oförklarliga och dina handlingar avskyvärda Antigen hatar du oss av hela ditt hjärta eller så har du problem med ditt liv.
Men det gör ont att inse att du inte är rädd att mista lögnen om ditt liv.
Ny dikt av Patricia
Hjälplös
Mina vingar är brutna
Lämnad ensam kvar
Tusen frågor men inga svar
Kan inte flyga iväg
försöker
igen
igen
och igen
liggandes hjälplös på rygg
stirrandes mot himlen och ber
molnen tätar
ljuset försvinner
mörkret kommer
panik
smärta
ångest
Jag skriker men ingen hör
Jag gestikulerar men ingen ser
Ett sista andetag
Själen den dör
Även kallat tårar /// av Ylva F
För henne är världen ett skynke man kan dra undan för att komma iväg.
Bort från världen, tårarna rinner nerför hennes kinder. De av salt vatten, även kallat tårar, överfyllda ögonen har förlorat all sin glans. Ansiktet som förut var så fyllt av lyster och som blänkte i solen är nu matt och tårarna sugs upp av det. Det salta vattnet, även kallat tårar, som hjälper hyn att få tillbaka glansen. Hon ser sig om, än är hon inte fri. Än har inte banden skurits av. Banden som binder henne till ett liv hon inte önskar. Som binder henne till förföljarna som desperat vill få henne att stanna. Stanna och bli plågad. Stanna för att brytas ner likt avfall tills intet utom jord återstår av henne.
Hon springer, och faller. Bakom henne är alltjämt förföljarna, som nu springer fortare. Och det bör dem, för nu har de chansen. Att åter tillfångataga den stackars, uttröttade flickan.
Att åter få chansen att plåga henne, för det vill dem. Och det kommer dem även att göra.
För flickan har gett upp. Hon orkar inte längre. När hennes plågoandar närmar sig ser hon sig förtvivlat omkring. För hon vill inte, hon så verkligen inte! Så ser hon den, så nära. Men ändå för långt bort. Hon vet inte om hon kommer hinna, men chanser är till för att tas. Därför tar hon chansen.
Hon ser sin familj och sina vänner springa mot henne som i slow motion, hon ser sin älskade djupt in i ögonen, hon ser det salta vattnet, det som brukar kallas tårar blänka i hans vackra, så vackra, ögon. Hon hör inte skriket, men hon ser det. Skriket som kommer när hon snabbt och bestämt stöter det hon hittat i skogen, även kallat en kniv, i hennes röda hjärta.
En dikt /// av Patricia F
speglar hennes tankar eller
så är det dem som speglar musiken
Huvudsaken är att hon minns
allting som brukade vara vardag
med ett litet leende även om hon
aldrig vill tillbaka dit så längtar hon
ibland efter den desperata
gemenskapen,
Du vet en sådan som får
alla att slänga sig hals over
huvud efter något annat och
som känns som en förlorad arm
när man går därifrån.
Och trots det så vet man
att man måste göra det
Och plötsligt slås hon av alla
minnen och alla dagar som
spenderades i misär och hon tar
tre mycket djupa andetag
Och sen blundar hon och hoppas
att ingen såg skräcken i hennes ögon
och att ingen förstod varför hon
plötsligt inte ville se upp från golvet.
Hon vet att de undrar ibland.
Hur det kommer sig att hon blir helt tyst
att hon inte säger ett ord och
ibland inte kan höra omgivningen
och att hon stänger in sig i musiken
och bygger tjocka stålmurar.
Men de vågar inte fråga.
Om de bara vågat fråga
/ av Patricia F