BRUTALT BRA TEXTER

Gråter tårar
av ensamhet.
Skriker ut
i desperation.
Misshandlar väggarna
i ångest.
Hör musiken
dundra i vrede.

Känner kyla övergå
till värme
mot min hud
när sorgen droppar
mot golvets nakna
verklighet.

En värld utan sorger visst vore det en dröm,

Att leva utan att hata, utan att sörja.

Men drömmar går sällan i uppfyllelse,

Så inte heller livets.

Men livet lever, för livet kan inte göra annat.

För livet bestämmer inte över döden.

Endast döden kan avgöra, kan plåga och förgöra.

Men även befria och ge efter.

För även om sorgen lever vidare,

Kan lyckan leva in i döden.

För lycka finns överallt,

Men sorgen endast bland de levande.

För hur känner man sorg om man inte vet vad man ska sörja.

Om döden går vidare och lyckan ser nya vägar där sorg inte härskar.

För visst härskar sorgen över livet, och varför ska man då inte dö?

Det är ju ändå så mycket trevligare att glädjas,

Att glädjas åt det som är värt att glädjas över.

Att inte bry sig om det som inte är lycka.

Är det inte vad lycka handlar om?

Men alltjämt är det svårt att dö,

För sorgen finns även i döden trots allt.

Sorgen att ha lämnat, och övergivit.

Sorgen som inte blir till lycka förrän de övergivna hittat hem.

Hem till dödens varma rum.

Där lycka råder och sorgen finns i alla vrår,

Men var glad ändå.

För i döden härskar lycka och sorgen finns i alla vrår.

Men i livet härskar sorgen och lyckan finna i alla vrår.

Och det är ju trevligast med lyckan,

Och hellre sorg i vrårna än lycka!

When the daylight jostle behind the shadows.

when the light conceal behind the delightful mountains and

when the darkness fall behind the dawn and you will no longer see but the solitaire blue covering you.

You will always find me standing by your door, no matter what . No maker of tears i will have. Regardless i will console you my wonderful friend.

By your door i will stand.

By your side i will be.

Couse you are the friend for me.

Even trow the bouyant ocean behind the stars disappear, you will always find me standing by your door.

Even when the waterfall purl down to the circle of life. Even throw the darkness stairs jostle behind the shadows of yours you will always find me by your door trow the connection of our friendship bound.

When your world is falling to the end of the darkness tears you will always find me by your door and by your side i will be couse you my dear are the friend for me.

You're my friend and with that i will be the gratefulness which you gave me.

I love you

Dropparna rinner,

Och tårarna likaså.

Flickan skriker,

Livet likaså.

När svärtan kommer,

Och allting dör.

Då skriker inte flickan mer,

För flickan har tystnat.

När livet dog ut.

När liv slocknar,

Kommer liv tillbaks.

Men aldrig som förut,

Aldrig som det var.

För ingen kan hela det brustna hjärtat,

Förutom den som en gång bröt det.

Förutom mördaren som flickan alltjämt älskar,

Som flickan alltjämt beundrar,

Och vill ha tillbaka.

Men mördaren skrattar,

Han vill dock ej.

Han vill endast leva själv.

För kärlek är farligt,

Kärlek är hemskt.

Men ändå fortsätter flickan.

Flickan som förstår men inte vill,

Flickan som aldrig mer kan älska.

Flickan som är skadad för livet,

Och som snart ska få en skada till?

När kärleken har gått,

Finns ingenting kvar.

Och flickan gråter,

Med kniv i hand.

Dropparna rinner,

Och tårarna likaså.

Mannen skriker,

Livet likaså.

När mörkret kommer,

Och allting dör.

Då skriker inte mannen mer,

För mannen har tystnat.

När livet dog ut.

Den lilla flickan som där själv i mörkret stod. Vid grå om kinderna som var två hade tårarna runnit på. Vid ögonblicket frågade jag "lilla flicka, lilla flicka ", varför står du här helt sär vid tårarna rinna sådär. Flickan svarar mig: Jag är snäll och rar men ingen jag har. Inte längre någon känsla jag tar.

Stackars lilla flicka utan hopp stod där. Men mörkret bakom hennes skugga hade fallit som en rinnande svart tår vid kroppen full av sår. Lilla flicka, lilla flicka ropar jag! var är hoppet din, havet har ju sin. Den lilla flicka ensam som står med ett hjärta full av blödande sår. Flickan som liten log, men med tiden även leendet dog. Flickan förstod med leende krävdes det mod. Det känns som flickan är omringad av ett borg full med utrycket full av sorg.

Varför ska det vara så himla svårt, och så himla hårt.

Månen över den försvunne mörka grottan lyser medan de andra flickorna sitter och myser.

Lilla flicka, lilla flicka var är hoppet din?, havet har ju sin.

Började med min historia om ett litet ljus som en dag hittade jag. Ljuset var omöjligt att ta slut. Kan inte slockna, Kan inte smälta. Vid hoppet vid sin sida växte den till en stor fackla som var nära en gång att vackla men kämpade med hoppet vid sin sida och lycklig blev den. Med lite hopp och styrka kan du klara allt som står vid din väg.

Lilla flicka, lilla flicka som stod och log och spred ut gjädjen igenom mörkrets grotta och kämpa gjorde hon tills hennes hjärta var full av glädje. Tack vare det lilla hoppet som hon hade kvar.


/ av Baraa

Den mjuka, lena känslan sprider sig längs med den varma, välkomnande hyn. Huden njuter, välkomnar och det mjuka tar emot. För vem vill inte bli uppskattad? Vill inte alla ha någon som uppskattar och som värnar om en? Jo, det vill väl alla, och så även det mjuka som tacksamt smeker den sträva hyn. Som är i så desperat behov av mjukhet. Och vem ger det bättre än Det mjuka. Den mjuka, smekande som sprider sig så tacksamt och njutande över den lika njutande, men välkomnande huden. Båda ger och tar men den ena här ständigt makten. Makten att röra på sig, flytta på sig. Makten det mjuka aldrig kan få. När nu hudens ägare, hudens kropp reser och går iväg. Lämnas det mjuka ensamt, fruset och sårat.    

/ / / Ylva

Kylan tränger in och biter i huden. Huden frostas stilla och långsamt domnas köttet hela vägen in till det hårda, kalla benet. ?Tränga in och domna bort. Frysa ner och långsamt döda.? Kylan leker vidare. Det enda den känner till får en så betydelsefull mening när allt är avslutat. När det frostade hjärtat slutat slå och blodet frusit och stannat i ådrorna.

Hjärtats rytmiska dunkande, som så plötsligt slutar när Det Kalla tränger in, fryser ner? Redan innan målet är funnet och hjärtat nått är det slut. Ty hjärtat orkar inte pumpa själv, inte livnära, värma utan hjälpen den får. Hjälpen som kylan stängt av. Hjälpen som inte längre finns och som aldrig kommer att finnas mer. Som försvunnit för gott. Hjärtat fortsätter kampen själv, men klarar sig inte länge.
Vem hjälper då?

När alla är borta, när livet försvunnit. Vem hjälper då? Om allting slocknar, fryser till det som är kallare än kyla kan bli. Vem ska då hjälpa dig? När endast Döden erbjuder vila och tröst. Vad ska man välja då? Det trötta hjärtat som inte orkar mer vill inte välja.
Hjärtat vill vila, få tröst och värme.

Vad mer kan ett hjärta kräva och vad mer kan ett hjärta få?

/// Ylva F

Livet porlar ner för stupet,

Kvinnan skriker,

Flämtar, lider?

Smärtan blandar sig med lättnad,

Och så är allt slut.

Slutet väntar,

Slutet lockar,

Slutet finns där för oss alla.

Världen skyms, men klarnar så snabbt igen,

Allt försvinner, men kommer dyka upp igen.

Så småningom?

Ge mig ett tecken,
bara ett,
Så är det jag och du,
och vi blir ett.

*

Kärlek är så mycket mer än vad vi kan se,
Kärlek är som någon sorts magi,
Trots mycket tragedi

*

Kärlek är röd,
Kärlek är vit,
Kärlek är svart,
Kärlek är som en skatt,
En skatt som aldrig blommar ut,
Kärlek kan aldrig tvingas in i någon bur.

*

Alla dessa tomma ord,
Allt känns som ett enda stort mord,
Ett mord av mitt hjärta,
Klarar inte av mer smärta,
Allt som du sa,
Inget du gav,
Klarar inte av mer kärlek,
För där är ingen ärlig.

*

Varifrån får man sitt mod,
Sitt mod att våga säga,
Klara av att greja,
Hela denna kärleksaffär,
Hur ska jag säga,
När du har så många att välja,
Du är populär,
Varför blev jag kär,
Du vet säkert inte ens vem jag är.

*

Du är som himlen,
Som vattnet som rinner,
Jag finner dig vart jag än går,
Och jag får din närhet,
Ibland tänker jag,
Detta måste väl ändå vara kärlek.

*

Som molnen passerar på himlen,
Så passerar våra liv.
Som vattnet forsar i bäcken,
Så lever vi.

*

Som stjärnorna på himlen lyser du upp min dag,
Som stammen i trädet håller du mig uppe var dag,
Som strömmen i vågorna ger du mig kraft,
Som livet passerar träder snart ett nytt sekel fram.

------------------------------------------
av Isabelle, Elinebergskolan

tindrande ögon blickar över stranden. vågorna rullar in över de vattendränkta stenarna. det klarblå vattnet är i uppror. den kolsvarta himlen är prickig av stjärnor och månen lyser över de vilsna människorna. en brasa flammar upp mot himlen och doften av eld fyller allas näsborrar.

/ Ylva, Holstagårdsskolan