BRUTALT BRA TEXTER

Hoppet finns kvar

En dag vid mörkrets lyktor som lyste. Vid grottans mörka dagar hörde jag en flödande röst rinnande av ångesten av hemlighetens ljuvlighet bakom sig. Vid närmare steg hittade jag en liten flicka som stod och låtsades log inannför de ynkliga tårfyllda ögon hon hade.

Den lilla flickan som där själv i mörkret stod. Vid grå om kinderna som var två hade tårarna runnit på. Vid ögonblicket frågade jag "lilla flicka, lilla flicka ", varför står du här helt sär vid tårarna rinna sådär. Flickan svarar mig: Jag är snäll och rar men ingen jag har. Inte längre någon känsla jag tar.

Stackars lilla flicka utan hopp stod där. Men mörkret bakom hennes skugga hade fallit som en rinnande svart tår vid kroppen full av sår. Lilla flicka, lilla flicka ropar jag! var är hoppet din, havet har ju sin. Den lilla flicka ensam som står med ett hjärta full av blödande sår. Flickan som liten log, men med tiden även leendet dog. Flickan förstod med leende krävdes det mod. Det känns som flickan är omringad av ett borg full med utrycket full av sorg.

Varför ska det vara så himla svårt, och så himla hårt.

Månen över den försvunne mörka grottan lyser medan de andra flickorna sitter och myser.

Lilla flicka, lilla flicka var är hoppet din?, havet har ju sin.

Började med min historia om ett litet ljus som en dag hittade jag. Ljuset var omöjligt att ta slut. Kan inte slockna, Kan inte smälta. Vid hoppet vid sin sida växte den till en stor fackla som var nära en gång att vackla men kämpade med hoppet vid sin sida och lycklig blev den. Med lite hopp och styrka kan du klara allt som står vid din väg.

Lilla flicka, lilla flicka som stod och log och spred ut gjädjen igenom mörkrets grotta och kämpa gjorde hon tills hennes hjärta var full av glädje. Tack vare det lilla hoppet som hon hade kvar.


/ av Baraa