BRUTALT BRA TEXTER

Vi träffas på Stadsbiblioteket kl. 10.00 - 13.00 varje dag i Skrivarveckan. Är det fint väder går vi ut i parken och letar inspiration i solen! 

Av dina och gruppens texter blir det en tryckt bok, missa inte chansen att bli författare!

Kursmaterial och fika ingår i kursavgiften som är 50 kr - den betalar du första dagen.

Antalet platser är begränsat, anmäl dig senast tisdag 5 juni!

Klicka på rubriken "Anmäl dig här" i vänstermenyn och fyll i dina uppgifter.

It is reality that you played me. You took my inner breath. Now I know that I have to go.Why don´t you see? You was all I needed. I want to stay but it isn´t okay, that he is with you and it´s me who´s alone.  I´m trying to hold back, but tears run fast with this pain in the past. You´ll always be in my hart babe, but I can´t live a lie. That is why I leaving you.   

/ av Lisa Kastenbom. Maria Parkskolan 8

Blir det SM-guld blir det verkligen en underbar fröjd, utan de blir jag aldrig nöjd.

Vi ska höjas i triumf upp till taket, det lär bli en fest med värsta braket.

Ölen kommer flöda, efter bråket lär vi blöda.

Nävar mot nävar alla i Malmö har tänder som bävrar.

/ av Felix (Maria Parkskolan)

varför finns jag

varför är jag

varför finns ingen just för mig

jag står här helt ensam

bara med mig själv

tittar på himelen och inser

det finns ingen

det är bara jag

*****************************

Ensamhet är det värsta

ingen att prata med

ingen att titta på

ingen, ingen alls

bara ett stort inte

*****************************

kärlek är mysko

båda gripande, härligt och mysigt

men också ibland sårande

det finns massor av känslor i känslan.

Den kärleken jag vill ha

är upp till mig själv.

To my mother:

I remeber every day with you by my side. I remeber every story you told me before I went to sleep. From minute to another, from hour to days,from days to years you have stod by my side and pleased you where are and still are .How you hold my hand when i have nightmares and sleep next to me.

The delightfulness of your kiss.

The heat of your kindness.

How you lay your arms around me and consoled my starving eyes.

How the lovefulness you give me every day with no thanks to receive.

How you make may day shine, when i wake up.

How the beuty in your heart shines of the considerate you give me.

How you pour the glas of milk and make me a breakfast before i go to school. And how I look forword every day when I come back form school to receive the gleam of your smile.

The touch of your hands when you hold me text to you.The way you sit with me and teach me whats right and wrong and guide me to in this world.

And trow the time rush you will always be my love full mother and my guiden star.

You are my candle of light, you are my flower of beauti, you are my ocean flow over the stars, you are my amaizing mother.

Thank you my beautiful mother.

Världen var vit

Jag var snabb som vinden

och svart som ondskan

Jag var blott skuggan av

en forntida värld

Full av svekfullhet och

Våld

Ty hoppets ljus, generositet

och visdom, fyller rymden

med dess outsägliga innehåll

Dag efter dag

Vi fylls av glädje

men dock erinrar vi oss hatet

Ty det räcker för att förstöra

hela vår värld

/ av Victor på Maria Parkskolan

jag

en dag

sprang som vinden, sprang från skolan

men på vägen såg jag ondska, såg jag

slag mot kropp och huvud, såg jag pojken ligga där.

vad skulle jag göra? springa? hjälpa?

sprang och hjälpte pojken med den gröna tröjan,

de utslagna tänderna.

misshandlarna kunde dra åt skogen, inte en enda

av dem var mogen.

hemåt gick jag nu, vid slutet av dagen, inget spring

inget skratt, bara tankar som flyger tafatt.

/ av Andreas L på Maria Parkskolan

spindlar är rosa som drömmar

och du har fina naglar

och du är osynlig

du sjunger ofta låten

can´t take my eyes off you

när du är i Nebraska

och när du var sju år

fick du gå till lekplatsen själv

av Frida J på Maria Parkskolan

Vad vore jag utan dig ?

Jag ligger ensam och tänker

Tänker på dig

På ditt vackra leènde

På din goda doft

På hur mycket du betyder för mig

Jag tänker på vad som skulle hända

om du lämnade mig

Jag skulle bli så ensam

Så ensam som jag var innan du kom

Innan du kom och gjorde mig lycklig

Då skulle jag inte finnas

Jag skulle bli bortblåst av vinden

Tunn som isen själv

Skör som glaset

Jag skulle spricka och gå sönder

Mitt leènde går över till gråt

Vad är jag utan dig ?

Ingenting.. Ingenting alls...

Lövet

Hänger och skakar, darrar

Ty det vet att det när som helst ska falla

För inte ens löv kan leva för alltid

När kylan kommer,

Den förhatliga kylan som föraktas av allt levande

Då dör lövet, men inte endast lövet

Utan alla som lövet vet och känner dör.

För när kylan kommer kan inget överleva

Endast de som har medel att anpassa sig

Men sådant har inte lövet

Därför, och bara därför

Kommet lövet dö

Men lövet blir inte ensamt,

I växternas paradis kommer han, eller hon?

Att leva med vänner, och fiender

Ty även ett löv har fiender

För fienderna kommer man inte ifrån

Du kan aldrig vara älskad av alla

Inte ens lövet, som aldrig gjort en fluga förnär

Inte ens lövet som stilla vajar i blåsten

Inte ens lövet som långsamt lossnar från den trötta kvisten

Nej, inte ens lövet som med alla krafter kämpar

Inte ens lövet som nu långsamt faller mot marken

Men inte känner slaget mot marken när jorden äntligen nåtts

För då är lövet redan dött

//Ylva Forsberg, Holstagårdsskolan

Mamma, vad håller du på med?

Det gör ont att inse

att jag för var dag som går

drömmer om en lycka som aldrig kommer

drömmer att du aldrig mer ljuger och att allting ska bli bra men mitt i villervallan så finner jag minnen och nya ting som skär mitt inre och dess hjärta Ständigt påmind av någonting du gjort men aldrig talat sanning om

Vad ska man tro när man aldrig kan lita på dig?

Det gör ont att inse att du aldrig kommer att förändra dig att du aldrig kommer att inse vad som håller på att ske vad det är du håller på att tappa vad du håller på att göra med oss dina egna barn

Från att framstå som en kvinna med sina fötter på jorden har du nu hamnat i en kategori där ord och meningar är oförklarliga och dina handlingar avskyvärda Antigen hatar du oss av hela ditt hjärta eller så har du problem med ditt liv.

Men det gör ont att inse att du inte är rädd att mista lögnen om ditt liv.

Hjälplös

Mina vingar är brutna

Lämnad ensam kvar

Tusen frågor men inga svar

Kan inte flyga iväg

försöker

igen

igen

och igen

liggandes hjälplös på rygg

stirrandes mot himlen och ber

molnen tätar

ljuset försvinner

mörkret kommer

panik

smärta

ångest

Jag skriker men ingen hör

Jag gestikulerar men ingen ser

Ett sista andetag

Själen den dör

Gråter tårar
av ensamhet.
Skriker ut
i desperation.
Misshandlar väggarna
i ångest.
Hör musiken
dundra i vrede.

Känner kyla övergå
till värme
mot min hud
när sorgen droppar
mot golvets nakna
verklighet.

En värld utan sorger visst vore det en dröm,

Att leva utan att hata, utan att sörja.

Men drömmar går sällan i uppfyllelse,

Så inte heller livets.

Men livet lever, för livet kan inte göra annat.

För livet bestämmer inte över döden.

Endast döden kan avgöra, kan plåga och förgöra.

Men även befria och ge efter.

För även om sorgen lever vidare,

Kan lyckan leva in i döden.

För lycka finns överallt,

Men sorgen endast bland de levande.

För hur känner man sorg om man inte vet vad man ska sörja.

Om döden går vidare och lyckan ser nya vägar där sorg inte härskar.

För visst härskar sorgen över livet, och varför ska man då inte dö?

Det är ju ändå så mycket trevligare att glädjas,

Att glädjas åt det som är värt att glädjas över.

Att inte bry sig om det som inte är lycka.

Är det inte vad lycka handlar om?

Men alltjämt är det svårt att dö,

För sorgen finns även i döden trots allt.

Sorgen att ha lämnat, och övergivit.

Sorgen som inte blir till lycka förrän de övergivna hittat hem.

Hem till dödens varma rum.

Där lycka råder och sorgen finns i alla vrår,

Men var glad ändå.

För i döden härskar lycka och sorgen finns i alla vrår.

Men i livet härskar sorgen och lyckan finna i alla vrår.

Och det är ju trevligast med lyckan,

Och hellre sorg i vrårna än lycka!

When the daylight jostle behind the shadows.

when the light conceal behind the delightful mountains and

when the darkness fall behind the dawn and you will no longer see but the solitaire blue covering you.

You will always find me standing by your door, no matter what . No maker of tears i will have. Regardless i will console you my wonderful friend.

By your door i will stand.

By your side i will be.

Couse you are the friend for me.

Even trow the bouyant ocean behind the stars disappear, you will always find me standing by your door.

Even when the waterfall purl down to the circle of life. Even throw the darkness stairs jostle behind the shadows of yours you will always find me by your door trow the connection of our friendship bound.

When your world is falling to the end of the darkness tears you will always find me by your door and by your side i will be couse you my dear are the friend for me.

You're my friend and with that i will be the gratefulness which you gave me.

I love you

Dropparna rinner,

Och tårarna likaså.

Flickan skriker,

Livet likaså.

När svärtan kommer,

Och allting dör.

Då skriker inte flickan mer,

För flickan har tystnat.

När livet dog ut.

När liv slocknar,

Kommer liv tillbaks.

Men aldrig som förut,

Aldrig som det var.

För ingen kan hela det brustna hjärtat,

Förutom den som en gång bröt det.

Förutom mördaren som flickan alltjämt älskar,

Som flickan alltjämt beundrar,

Och vill ha tillbaka.

Men mördaren skrattar,

Han vill dock ej.

Han vill endast leva själv.

För kärlek är farligt,

Kärlek är hemskt.

Men ändå fortsätter flickan.

Flickan som förstår men inte vill,

Flickan som aldrig mer kan älska.

Flickan som är skadad för livet,

Och som snart ska få en skada till?

När kärleken har gått,

Finns ingenting kvar.

Och flickan gråter,

Med kniv i hand.

Dropparna rinner,

Och tårarna likaså.

Mannen skriker,

Livet likaså.

När mörkret kommer,

Och allting dör.

Då skriker inte mannen mer,

För mannen har tystnat.

När livet dog ut.

Den lilla flickan som där själv i mörkret stod. Vid grå om kinderna som var två hade tårarna runnit på. Vid ögonblicket frågade jag "lilla flicka, lilla flicka ", varför står du här helt sär vid tårarna rinna sådär. Flickan svarar mig: Jag är snäll och rar men ingen jag har. Inte längre någon känsla jag tar.

Stackars lilla flicka utan hopp stod där. Men mörkret bakom hennes skugga hade fallit som en rinnande svart tår vid kroppen full av sår. Lilla flicka, lilla flicka ropar jag! var är hoppet din, havet har ju sin. Den lilla flicka ensam som står med ett hjärta full av blödande sår. Flickan som liten log, men med tiden även leendet dog. Flickan förstod med leende krävdes det mod. Det känns som flickan är omringad av ett borg full med utrycket full av sorg.

Varför ska det vara så himla svårt, och så himla hårt.

Månen över den försvunne mörka grottan lyser medan de andra flickorna sitter och myser.

Lilla flicka, lilla flicka var är hoppet din?, havet har ju sin.

Började med min historia om ett litet ljus som en dag hittade jag. Ljuset var omöjligt att ta slut. Kan inte slockna, Kan inte smälta. Vid hoppet vid sin sida växte den till en stor fackla som var nära en gång att vackla men kämpade med hoppet vid sin sida och lycklig blev den. Med lite hopp och styrka kan du klara allt som står vid din väg.

Lilla flicka, lilla flicka som stod och log och spred ut gjädjen igenom mörkrets grotta och kämpa gjorde hon tills hennes hjärta var full av glädje. Tack vare det lilla hoppet som hon hade kvar.


/ av Baraa

Den mjuka, lena känslan sprider sig längs med den varma, välkomnande hyn. Huden njuter, välkomnar och det mjuka tar emot. För vem vill inte bli uppskattad? Vill inte alla ha någon som uppskattar och som värnar om en? Jo, det vill väl alla, och så även det mjuka som tacksamt smeker den sträva hyn. Som är i så desperat behov av mjukhet. Och vem ger det bättre än Det mjuka. Den mjuka, smekande som sprider sig så tacksamt och njutande över den lika njutande, men välkomnande huden. Båda ger och tar men den ena här ständigt makten. Makten att röra på sig, flytta på sig. Makten det mjuka aldrig kan få. När nu hudens ägare, hudens kropp reser och går iväg. Lämnas det mjuka ensamt, fruset och sårat.    

/ / / Ylva

Kylan tränger in och biter i huden. Huden frostas stilla och långsamt domnas köttet hela vägen in till det hårda, kalla benet. ?Tränga in och domna bort. Frysa ner och långsamt döda.? Kylan leker vidare. Det enda den känner till får en så betydelsefull mening när allt är avslutat. När det frostade hjärtat slutat slå och blodet frusit och stannat i ådrorna.

Hjärtats rytmiska dunkande, som så plötsligt slutar när Det Kalla tränger in, fryser ner? Redan innan målet är funnet och hjärtat nått är det slut. Ty hjärtat orkar inte pumpa själv, inte livnära, värma utan hjälpen den får. Hjälpen som kylan stängt av. Hjälpen som inte längre finns och som aldrig kommer att finnas mer. Som försvunnit för gott. Hjärtat fortsätter kampen själv, men klarar sig inte länge.
Vem hjälper då?

När alla är borta, när livet försvunnit. Vem hjälper då? Om allting slocknar, fryser till det som är kallare än kyla kan bli. Vem ska då hjälpa dig? När endast Döden erbjuder vila och tröst. Vad ska man välja då? Det trötta hjärtat som inte orkar mer vill inte välja.
Hjärtat vill vila, få tröst och värme.

Vad mer kan ett hjärta kräva och vad mer kan ett hjärta få?

/// Ylva F