BRUTALT BRA TEXTER

911 Turbo S



Vad var det? Var det ett skrik jag precis hörde?! och ett till.. och ett till.. ?
Förvirrad kollar jag ut från fönstret. Det regnar, och är alldeles mörkt. Vem kan det ha varit? Nejmen, det är något vid skogen. Två män ser det ut som, och en tjej! Dom släpar henne längre in i skogen samtidigt som hon motvilligt stretar emot. Det är något som inte stämmer.

Jag vet att jag är en fegis, men jag kan inte låta det hända henne något. Jag bara måste springa ut och hjälpa henne!

Samma morgon tog jag den gamla rostiga cykeln till skolan. Dagen var väldigt lugn och solen lyste varm och stillsam och om ungefär en timme skulle vi ha prov i kemi. Det var ett långt kapitel och jag hade övat riktigt mycket den senaste veckan.

Jag vinkade lite snabbt till några av mina kompisar, som stod i väntan vid busshållsplatsen, då jag cyklade förbi. Vanligtvis brukade jag "tävla" med bussen, om vem som kom fortast till skolan, fast den här dagen var jag tidig så det var en enkel match för mej, men eftersom jag är så lång brukar det gå ganska snabbt.

Jag fortsatte förbi ett par söta tjejer. En med röd klänning och den andra med uppsatt hår i ett vitt hårband.
Kanske någon ny i parallellklassen? Själv blev jag lite förtjust i hon med röd klänning.
Sen cyklade jag runt hörnet vid den gamla parken och mot basketplanen där vi brukade träffas efter skolan. Nu var det några biffiga killar där som övade på sin tidiga idrottslektion.

Det är kallt och mörkt. De fällda löven prasslar under mig. Marken är alldeles fuktig, mina nya Puma-skor är täckta av lera och ju längre in jag går, desto mörkare blir det. Klockan är väl runt 22,00 och mina föräldrar är borta några dagar så jag är helt ensam där hemma. Jag förstår inte varför jag gör detta?! Och vem är hon?

Nu vet jag inte vart jag är längre. Ska jag vara ärlig så börjar det bli lite kusligt. Liksom normalt och gå runt i skogen mitt i natten för att leta tjejer?!

Det var ju väldigt vad mycket grenar och kvistar det var här. Störigt. Borde jag inte vara framme snart? Varför blev hon bortförd? Så många frågor, men inga svar.

Knaak* Krch*. Hehe, vackert det låter när jag går här. Knaak*. Vänta lite, det där var inte jag!

Blixtsnabbt vänder jag mig om. Det finns en skugga bakom några träd en bit bort. Hjälp! Dom har upptäckt mig! Åh! Jag som inte ens vet var jag är. Bäst att kuta härifrån!

Jag sätter fart bort från mannen. Detta är nog första gången jag har sprungit så här snabbt. Jag hör någon efter mig hela tiden och ser inte skillnad på träden. Var är jag? Det är hur mörkt som helst och hur snabbt jag än springer känner jag någon flåsa i nacken på mig och jag skyndar mig så snabbt jag kan. Snacka om läskigt! Jag är riktigt andfådd. I förtvivlan ser jag inte var jag springer utan snubblar över en sten och river upp benet. ÅH! Det svider något otroligt, men jag måste fortsätta. Jag har ingen lust att bli bortförd jag med. Så jag fortsätter att springa. Kanske springer jag åt fel håll? Det vet jag inte, men hur snabbt jag än flyr därifrån är det ändå någon som är snabbare, som snart kommer ikapp mig. Ansiktet piskas mot alla kvistar som sticker ut från dessa långa träd och armarna blir fulla med sår.

När jag väl nådde skolan efter den vardagliga turen parkerade jag cykeln och låste den, men huvudet var i fullt tänkande på provet. Kemiska reaktioner, periodiska systemet..

Jag blev plötsligt distraherad av en snygg bil som snabbt svänger in på parkeringen och tvärbromsar. Det var en svart Porsche 911 Turbo S. Riktigt cool, och fälgarna var definitivt inte fula! Måste vara nyast inom tekniken. Jättehäftig. En sån skulle man ha!

Äntligen. Äntligen är jag ute från den förskräckliga skogen och förföljaren ser jag inte en skymt av.

Jag befinner mej nånstans vid skolan och parken, men skyndar snabbt hem för att låsa om mej.
Direkt då jag kommit innanför dörren stänger jag alla fönster, tvättar såren, ringer jag polisen och berättar vad som hänt. Om jag förstod rätt skulle dom åka dit nu direkt och kolla läget.
Klockan var runt 3.00 då jag gick och la mej och jag fick knappt någon sömn den natten!
Jag tänkte igenom hela dagen. På det extremt svåra provet och på Porschen , så snygg den var, men främst, tänkte jag på den stackars tjejen. Hennes öde låg i polisens händer.

Efter skolan nästa dag, då jag hade spanat efter den söta tjejen i timmar, berättade jag och övertygade min bästa kompis Travis för att följa med mej tillbaka in i skogen. Vi har känt varandra sen vi föddes. Travis är väldigt orädd och står för vem han är. Han verkade väldigt nyfiken på min historia om vad som hänt förra kvällen. Tjejen behövde vår hjälp och vi var bara tvungna att få veta vem hon var.

Vi hann inte långt förrän vi hittade ett hårband. Vit och vacker, men också rödfärgad. Som blod. Vems kunde det ha varit? Det kunde väl inte..? Jag vågade inte ens tänka. Jag la ner det i min ficka. Det var en ledtråd och vi kanske kunde få användning av den sen.

Vi fortsatte en bit inåt skogen där vi aldrig annars hade varit. Bakom några täta granar hittade vi en stuga. En mycket liten stuga. Oanvänd. Som om ingen hade varit där på åratal. Fönsterna var små, dammiga och hade antagligen blivit repiga av barren när det hade varit dåligt väder. Dörren var fuktig, men olåst och stod på glänt. Travis gick först och öppnade. Ingen var i närheten, men det fanns bilspår som visade att någon nyligen hade åkt. Polisen måste ha varit här idag istället. Dom var säkert upptagna inatt med annat. Jag hade ju hört talas om ett ungdomsgäng som härjade på nätterna och vandaliserade.
Vi steg in tysta och orädda i stugan. Där fanns ett litet bord med en söndrig kaffekopp, virkad vit mormorsduk och två stolar av trä. Taket var rätt lågt tyckte jag. Iallafall om man jämförde med vår egen lägenhet.
Ungefär två meter från bordet fanns det också en garderob, en yxa och en liten hög med ved som antagligen var till den otroligt lilla kaminen till höger om ett av fönsterna.
- Haha, litet place för att ha som gömställe. Dom är ju rent ut sagt dumma. Varför skulle dom ta en tjej för? sa Travis, samtidigt som han tog bort lite spindelnät här och där med en linjal från sin ryggsäck.
- Jaadu, det kan man undra; sa jag. Om du är intresserad kan jag berätta för dej att tjejen var väldigt söt, hehe.
- Jasså, haha. I would like to meet her!

Garderoben som fanns i stugan stod på glänt. Den började gnissla irriterat när vinden blåste igenom de otäta fönsterna. Jag gick dit för att stänga dörren till den men då jag gick närmare hörde jag små, tysta andetag. Jag öppnade garderoben sakta, och där satt hon. Flickan i röd klänning. Den kidnappade tjejen.
Jag blev jättechockad. Hon såg helt förstörd ut.
Travis rusade mot henne och vi tog snabbt bort repen hon varit fastbunden med runt hennes smala handleder, och tyget som hårt knutits fast vid hennes mun. Hon kollade upp, med stora sorgsna gröna ögon. Hon var den vackraste jag sett.
Tjejen gick ut ur den mörka garderoben och omfamnade oss med en kram och sa tyst med sin klena röst; Tack! Man kunde se en tår i ögat på henne. Stackaren hade ju varit inlåst. Jag kände att på något sätt älskade jag den tjejen. Hon var så söt och det var så synd om henne. Jag blev riktigt ledsen själv.

Plötsligt hördes slirande spår av en bil. Travis kollade ut genom fönstret, vände sig snabbt om och sa; Dom är här!
Det var den svarta Porschen!
Dörrar till bilen stängdes. Vi fick panik. Jag kunde öppna ett av fönsterna till slut och hoppa ut. Tjejen och Travis kom strax efter. Man kunde höra att männen var arga. Dom använde fula ord och kollade ut ur fönstrerna, från stugan, för att se om tjejen var där, men det var hon inte. Hon var med oss.
Löven prasslade då vi sprang det fortaste vi kunde och tillslut vågade vi se oss omkring. Ingen av männen tycktes vara i närheten så jag saktade ner på farten, men lyckades på något sätt snubbla. Jag trillade ner i ett dike, och vände mig om för att se vad det var för något jag stött på. Jag blev förskräckt av det jag såg. Ett lik. Av en ung tjej i min egen ålder. Tjejen, som snabbt under flykten kunnat berätta för oss att hon själv hette Amanda, skrek till och började storgråta.
- Där är hon.
- Vem då? frågade jag.
- Melissa.
- Vem är det?
- Kan vi snacka mer om det senare, avbröt Travis, dom kan höra oss. Det är bäst vi drar hem till någon där vi är totaly safe. Ok?
- Jo, visst, sa vi och skyndade oss ut ur skogen i riktning mot Travis hem.

När vi stannade upp inne hemma hos Travis berättade hon allt för oss. Med tårar i ögonen.
- Jo, det var så att jag och min bäste vän Melissa, var ute och gick. Vi var på väg hem från en ungdomsgrupp vi varit på. Då det plötsligt kom fram två mystiska män bakom oss. Jag hörde dom viska. Något sas om att ''det är hon''. Vem denna ''hon'' var visste jag inte. Det var något som inte stämde. Men plötsligt hoppade en av dom fram bakom Melissa och tog stryptag på henne. Vi fick panik, började skrika och hon slog med sina sista krafter. Själv försökte jag hjälpa till att få bort mannen, men då kom den andra och tog fast mig. Samtidigt drog en av dom fram en yxa och högg en gång i hennes huvud. Jag var alldeles tårögd. Jag förstod inte vad som hade hänt. Det var som om en stor del av mitt hjärta drogs iväg och aldrig skulle komma tillbaka. Det var fruktansvärt. Hon bara försvann. Och där stod jag, tvingades se på när min bästa vän mördades.
Eftersom dom inte visste vad dom skulle göra med mig. Drog dom iväg med mig in i denna fruktansvärda skog mitt i natten och band fast mig hårt. Sen slängde dom in mig i någon garderob, stängde dörren och åkte iväg.
Jag visste inte vad som skulle hända sen. Dom skulle väl mörda mig också för att inte ha några vittnen. Iallafall så åkte dom iväg för att gräva ner Melissa. Jag tror aldrig dom hann det riktigt. Dom måste ha hört något och åkt tillbaka hit, men innan dess hade ni hunnit hjälpa mig.

Vi fick knappt fram några ord.
- Jag förstod inte att sånt här kunde hända. Fruktansvärt, sa Travis.
- Ja, verkligen.. Riktigt hemskt, men.. varför gjorde dom så?

- Jag vet inte riktigt. Det kan ha varit för att Melissas pappa arbetade som civil agent. Han kunde vittna mot många. Han visste något hemligt. Om han då berättade det skulle de straffas rejält. Jag har för mig att dom hade legat i kriminella situationer i flera år. Verkligen brutala händelser, och för att hindra Melissas pappa från att göra det mördade dom hans enda dotter. När Melissa mördades skulle han förstå att de var ute efter honom.

- Oj, det är ju förfärligt. Det måste vara hemskt att leva med det. För dig alltså, och familjen. Melissa är ju död, svarade jag.
- Borde vi ringa polisen? frågade Travis.
- Nej, absolut inte, sa Amanda hastigt samtidigt som hon grät, men hennes föräldrar.

Måndagen därpå cyklade vi ihop till skolan. Amanda och jag. Som bra vänner gör.
På skolgården väntade en svart Porsche 911 turbo S med snygga fälgar..


By; Frida Bylund HT-2006