BRUTALT BRA TEXTER

Is

Bland flammans okynniga sken, bländade isen omvärlden Bland kalla och vindpinade sluttningar, bländade isen de troende och svurna Bland det svarta mörkret, bländade isen de dömda och plågade Ty isen bländade även de mäktiga och kraftiga omen som avspeglade de svurna hatet

Ljuset bländade dock isen med dess gigantiska skeende och dess tro De deprimerade och de sorgsna själar som befolkar vår area är alla av samma sort Förlorade Ty ändå ler ljuset mot oss och de som erinrar Isen

Den är röd och svart, men även grå.

Utan den kommer jag att gå.

Mer alternativ man kommer få.

När man fyller femton får man den köra,

och det är bara jag som får röra.

Dikten är riktad till min moppe så fin.,

och den är bara min.

Ensamhet

En person utan kärlek

En utstött individ

Ingen ser denna person

Ingen hör denna person

Ingen bryr sig om denna person

Ett svart hål är precis som

denna person

Styrkan med längre stärvan utan förnimmelse av tveka. Det hoppet givna av bergets stig.Det Obeskrivliga av en stark själ.Det oförskräckta kliv av ljuvlighetens liv. Det obeskrivliga glimt av ordförbindelsen vid den intensiva kraft. Ej skulle han bedra av en förbjuden oklar hemlighet för betraktarens ögon. Det fastdömda beslutet bakom förtrycket av perfektionen av en kämpe. Ej skulle han ge upp för ångestens ljuvliga frestelse av ondska. Hur mycket det anskrämliga mörkret försöker igenom de djupa blodet till minnets kontroll skulle kämpen ge ej sig in. Ej är han heller odödlig utan smärta. Men kämpe skulle du se eller kanske inte?

Perfektionen av en kämpe strävar igenom dalarnas glöd. I genom skönhetens ljusa förspegling vandrar kämpe utan syn tillbaka till det likgiltiga mörkret som med smäkta av smärta till själens djup. Kämpen med hoppet i sig går igenom önskan av livets kontroll.

Från lyckats skratt vandrar han igenom livets mörka till det ljusa. Ej är han obarmhärtig eller en spjuver för folkets rykte. Ej skulle de se vem kämpen är.. Ej skulle någon se vid skrattets sfär. Men i kämpets själ skulle det kvar stå att perfektionen av kämpen går igenom det slippriga vägen med dristiga ögon den har och utan tveka att in ge sig till mörkrets hand.

/ Av Baraa (Fredriksdal)

It is reality that you played me. You took my inner breath. Now I know that I have to go.Why don´t you see? You was all I needed. I want to stay but it isn´t okay, that he is with you and it´s me who´s alone.  I´m trying to hold back, but tears run fast with this pain in the past. You´ll always be in my hart babe, but I can´t live a lie. That is why I leaving you.   

/ av Lisa Kastenbom. Maria Parkskolan 8

Blir det SM-guld blir det verkligen en underbar fröjd, utan de blir jag aldrig nöjd.

Vi ska höjas i triumf upp till taket, det lär bli en fest med värsta braket.

Ölen kommer flöda, efter bråket lär vi blöda.

Nävar mot nävar alla i Malmö har tänder som bävrar.

/ av Felix (Maria Parkskolan)

varför finns jag

varför är jag

varför finns ingen just för mig

jag står här helt ensam

bara med mig själv

tittar på himelen och inser

det finns ingen

det är bara jag

*****************************

Ensamhet är det värsta

ingen att prata med

ingen att titta på

ingen, ingen alls

bara ett stort inte

*****************************

kärlek är mysko

båda gripande, härligt och mysigt

men också ibland sårande

det finns massor av känslor i känslan.

Den kärleken jag vill ha

är upp till mig själv.

To my mother:

I remeber every day with you by my side. I remeber every story you told me before I went to sleep. From minute to another, from hour to days,from days to years you have stod by my side and pleased you where are and still are .How you hold my hand when i have nightmares and sleep next to me.

The delightfulness of your kiss.

The heat of your kindness.

How you lay your arms around me and consoled my starving eyes.

How the lovefulness you give me every day with no thanks to receive.

How you make may day shine, when i wake up.

How the beuty in your heart shines of the considerate you give me.

How you pour the glas of milk and make me a breakfast before i go to school. And how I look forword every day when I come back form school to receive the gleam of your smile.

The touch of your hands when you hold me text to you.The way you sit with me and teach me whats right and wrong and guide me to in this world.

And trow the time rush you will always be my love full mother and my guiden star.

You are my candle of light, you are my flower of beauti, you are my ocean flow over the stars, you are my amaizing mother.

Thank you my beautiful mother.

Världen var vit

Jag var snabb som vinden

och svart som ondskan

Jag var blott skuggan av

en forntida värld

Full av svekfullhet och

Våld

Ty hoppets ljus, generositet

och visdom, fyller rymden

med dess outsägliga innehåll

Dag efter dag

Vi fylls av glädje

men dock erinrar vi oss hatet

Ty det räcker för att förstöra

hela vår värld

/ av Victor på Maria Parkskolan

jag

en dag

sprang som vinden, sprang från skolan

men på vägen såg jag ondska, såg jag

slag mot kropp och huvud, såg jag pojken ligga där.

vad skulle jag göra? springa? hjälpa?

sprang och hjälpte pojken med den gröna tröjan,

de utslagna tänderna.

misshandlarna kunde dra åt skogen, inte en enda

av dem var mogen.

hemåt gick jag nu, vid slutet av dagen, inget spring

inget skratt, bara tankar som flyger tafatt.

/ av Andreas L på Maria Parkskolan

spindlar är rosa som drömmar

och du har fina naglar

och du är osynlig

du sjunger ofta låten

can´t take my eyes off you

när du är i Nebraska

och när du var sju år

fick du gå till lekplatsen själv

av Frida J på Maria Parkskolan

Vad vore jag utan dig ?

Jag ligger ensam och tänker

Tänker på dig

På ditt vackra leènde

På din goda doft

På hur mycket du betyder för mig

Jag tänker på vad som skulle hända

om du lämnade mig

Jag skulle bli så ensam

Så ensam som jag var innan du kom

Innan du kom och gjorde mig lycklig

Då skulle jag inte finnas

Jag skulle bli bortblåst av vinden

Tunn som isen själv

Skör som glaset

Jag skulle spricka och gå sönder

Mitt leènde går över till gråt

Vad är jag utan dig ?

Ingenting.. Ingenting alls...

Lövet

Hänger och skakar, darrar

Ty det vet att det när som helst ska falla

För inte ens löv kan leva för alltid

När kylan kommer,

Den förhatliga kylan som föraktas av allt levande

Då dör lövet, men inte endast lövet

Utan alla som lövet vet och känner dör.

För när kylan kommer kan inget överleva

Endast de som har medel att anpassa sig

Men sådant har inte lövet

Därför, och bara därför

Kommet lövet dö

Men lövet blir inte ensamt,

I växternas paradis kommer han, eller hon?

Att leva med vänner, och fiender

Ty även ett löv har fiender

För fienderna kommer man inte ifrån

Du kan aldrig vara älskad av alla

Inte ens lövet, som aldrig gjort en fluga förnär

Inte ens lövet som stilla vajar i blåsten

Inte ens lövet som långsamt lossnar från den trötta kvisten

Nej, inte ens lövet som med alla krafter kämpar

Inte ens lövet som nu långsamt faller mot marken

Men inte känner slaget mot marken när jorden äntligen nåtts

För då är lövet redan dött

//Ylva Forsberg, Holstagårdsskolan

Mamma, vad håller du på med?

Det gör ont att inse

att jag för var dag som går

drömmer om en lycka som aldrig kommer

drömmer att du aldrig mer ljuger och att allting ska bli bra men mitt i villervallan så finner jag minnen och nya ting som skär mitt inre och dess hjärta Ständigt påmind av någonting du gjort men aldrig talat sanning om

Vad ska man tro när man aldrig kan lita på dig?

Det gör ont att inse att du aldrig kommer att förändra dig att du aldrig kommer att inse vad som håller på att ske vad det är du håller på att tappa vad du håller på att göra med oss dina egna barn

Från att framstå som en kvinna med sina fötter på jorden har du nu hamnat i en kategori där ord och meningar är oförklarliga och dina handlingar avskyvärda Antigen hatar du oss av hela ditt hjärta eller så har du problem med ditt liv.

Men det gör ont att inse att du inte är rädd att mista lögnen om ditt liv.

Hjälplös

Mina vingar är brutna

Lämnad ensam kvar

Tusen frågor men inga svar

Kan inte flyga iväg

försöker

igen

igen

och igen

liggandes hjälplös på rygg

stirrandes mot himlen och ber

molnen tätar

ljuset försvinner

mörkret kommer

panik

smärta

ångest

Jag skriker men ingen hör

Jag gestikulerar men ingen ser

Ett sista andetag

Själen den dör